The Speed of Dark, Elizabeth Moon

Lou är högfungerande autist som arbetar för ett företag som, genom att anpassa sig till de speciella förutsättningar som autister kräver, får ut mycket av Lous och hans kollegers speciella mönsterigenkänningskompetens. En dag får han en ny chef som bestämmer att alla på avdelningen ska erbjudas möjligheten att delta i en experimentell behandling mot autism. Lou, ställs inför ett svårt beslut: skall han genomgå behandlingen och kanske få alla de möjligheter han inte har, eller ska han förbli den Lou han känner?

Boken utspelar sig i en nära framtid, och är den sortens science fiction som inte direkt handlar om utveckling eller teknik eller rymd. Både utveckling, teknik och rymd finns i bakgrunden, och Moon spekulerar i såväl miljöutveckling som teknisk och medicinsk utveckling, men det är inte det som driver historien framåt, det är inte vad den handlar om. Istället handlar den om Lou, om hans livsval och om hans vardag. Det handlar om vad förändring innebär och om hur man kan utvecklas för att bli det man önskar.

Från Bokbilder

Moon gör ett fantastiskt jobb, och har och har gjort otroliga efterforskningar för att kunna skriva den här boken, och det märks. Den känns gedigen och möjlig, och man får verkligen en känsla av att Moon vet mycket om hur autister fungerar - ett antagande som antagligen är riktigt, eftersom Moons egen son är autistisk.

Detta är en mycket bra bok. Men det är också en mycket tung bok. Lous beskrivningar av de test han måste genomgå med jämna mellanrum, och de reaktioner han får när världen inte fungerar som han förväntar sig är både uppskakande, slitiga och fantastiska.