Generation X (Douglas Coupland)

Det här är en riktigt bra bok. Det är lite decameronestuk, jag gillar ramberättelser, Coupland leker med layouten, och ger oss en behändig ordlista som nu är daterad. Det känns lite märkligt att läsa om människor i min egen ålder, som antas vara i min generation, men som var det 1991. 14 år sen. Huvudpersonerna talar inte om internet, de talar inte om mobiltelefoner, inte om mejl. Kanske skulle de gjort det om de varit sin motsats, nämligen yuppies. Idag skulle knappast en roman om tre dryga twentysomethings, hur mycket avstånd de än tar från grottekvarnen och komsumtionskulten, kunna existera utan åtminstone sms. Tidsdokument.

Varats olidliga lätthet (Milan Kundera)

Egentligen borde den här boken få väldigt högt betyg av mig. Det är en bok som innehåller allt jag gillar: korta pregnanta kapitel, en blandning av (kärleks-)berättelse, politisk diskussion, filosofisk diskussion och historisk dokumentation (av de intellektuellas situation i Tjeckien och i diasporan efter pragvåren 1968). Dessutom är berättarperspektivet fascinerande, med en tidvis väldigt synlig berättare och en problematisering av romankaraktärernas autenticitet.

Tyvärr tycker jag hemskt illa om de flesta av karaktärerna. Möjligen är de alltför mänskliga. Eller så är de alltför klichéartade. och jag misstänker att jag skulle tycka att Kundera är en dryg och självgod jävel. Dessutom lider översättaren av kommateringssjuka. Man måste faktiskt inte ha kommatecken framför alla som och att. Ibland är det faktiskt fel att ha det.

Men bra är den. Mycket bra!