Det här var ett av mina tidiga möten med SF, och riktigt klassisk, golden age SF dessutom! Clarke arbetar mycket med tankebyggen. I det här fallet är bygget "om man skulle göra en riktigt otroligt hållbar liten värld att resa runt i universum med, hur skulle den se ut och fungera på bästa sätt?". Och så ger han oss en detaljerad beskrivning. Det skulle kunna bli en ganska tråkig tillställning med fokus på muttrar och vacuum, men istället blir det ett spännande spekulativt fokus på möjliga lösningar för att upprätthålla ett livsuppehållande system. Och det handlar om människans jämförelsevis lågteknologiska möte med detta underverk.
Jag läste den här boken för första gången för kanske femton år sedan, och den är skriven i början av 70-talet. Trots detta känns den idag verkligen väldigt fräsch - Clarke har undvikit detaljer som kunnat datera berättelsen, och har sett bortom, ganska långt bortom, vad vi är kapabla till idag. Jag gillar Clarke som författare, för inte bara kan han skriva en spännande historia, han är verkligen också tekniskt kunnig på ett sådant vis att han faktiskt kan göra själva science-delen trovärdig.
Jag blev berörd och min värld skiftade sig lite för femton år sen, och jag blir det fortfarande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar