Coraline (Neil Gaiman)

Coraline och hennes föräldrar har precis flyttat in i ett nytt hus. Ett gammalt nytt hus. Eftersom föräldrarna jobbar hela dagarna, går Coraline på upptäcktsfärd på egen hand. Hon lär känna tanterna på våningen under, de gamla fd skådespelerskorna som spår hennes te och ser att hon är i fara, och den tokige mannen på våningen över, som har en musorkester. Hon träffar också en fjär katt. En dag hittar Coraline en dörr som inte leder nånvart. Genom att ta sig igenom den - trots teblandsvarningar och ytterligare varningar från musorkestern - hamnar hon i en lägenhet som ser precis ut som hennes egen. Nästan. Där finns nästan hennes rum, och där finns ett par föräldrar som liknar hennes egna. Bara det att de har knappar till ögon, och nog inte tänkte släppa tillbaka Coraline till hennes egen värld.



Som tur är, så är Coraline en märkvärdigt modig flicka (trots att hon är liten för sin ålder), så när den andra mammam, på andra sidan dörren, rövar bort hennes föräldrar för att komma åt henne, gör hon vad hon måste, trots att hon är rädd: hon bestämmer sig för att rädda dem.

Gaiman berättar en skrämmande och spännande berättelse om att vara ett barn som inte tas på allvar, men som känner igen och vet hur man reder ut en allvarlig situation.

Läs mer om boken här och mer om författaren här. Som av en slump är det en av mina favoritartister som gör musiken till den teateruppsättning av Coraline som går upp i New York i vår.

SvD recenserar här.

The giggler treatment (Roddy Doyle)

Har du trampat i hundbajs? Då har du kanske utsatts för the giggler treatment. Vad det är? Läs boken och se! Det är ingen mening med att jag avslöjar det här ;)

Doyle skriver humoristiskt och rappt, och leker med både form, innehåll, moral och dig. En oerhört läsvärd barnbok!

Rover saves Christmas (Roddy Doyle)

Rudolf är sjuk och lite gammal och less på att lysa tomten genom mörkret. Vem vänder sig tomten till då? Jo, Rover såklart. Rover som är hunden som inte bara producerar högkvalitativt hundbajs, utan också känner till alla genvägar överallt i världen och som har en förmögenhet i mynt nedgrävd i trädgården. Inte riktigt lika bra som The giggler treatment men närapå!

The Meanwhile Adventures (Roddy Doyle)

Mister Mack blir av med sitt jobb som kakprovare, för alla irländare vill bara äta nyttiga cream crackers. Istället bestämmer han sig för att bli en galen uppfinnare, vilket leder till ett och annat problem som Rover, barnen och Billie Jean Fleetwood-Mack måste reda ut. Synd bara att Billie Jean har gett sig ut på en hemlig jordenruntfärd...

Tanglewreck (Jeanette Winterson)

Det här är JW:s första bok som riktar sig mot ungdomar, kankse 10-12-åringar. Eftersom jag älskar hennes vuxenböcker tänkte jag att jag skulle läsa den här med. Jag vet inte jag. Kanske har jag läst för många av hennes vuxenböcker för noggrant, så att jag känner igen temana lite väl mycket, eller så är det något helt annat. Kanske är jag för gammal. Jag har läst bättre ungdomsböcker i min dag. Det betyder inte att den här inte är läsvärd. Den handlar om kvantfysik, kärlek och miljö- och hälsovärd. Och den är välskriven. har du en 12-åring som gillar Harry Potter blir säkert detta utmärkt!

Utdrag finns här.

SvD recenserar här.

Officiell hemsida

Abarat/Abarat, book two. Days of magic, nights of war (Clive Barker)

Clive Barker känner de flesta av oss framför allt som skräckförfattare och som mannen bakom Hellraiser. Men han är inte bara en författare med extra sjuk fantasi. Han är pappa också. Och som många skapande föräldrar verkar han ha känt att det var dags att göra något hans barn kunde uppskatta (tänk Johnny Depp: Pirates, Charlie and the Chocolate Factory bland många andra). Så föddes berättelserna om den helt vanliga flickan Candys äventyr i Abarat.

Abarat är en värld som existerar parallellt med vår, eller möjligen i aningens av en vinkel mot vår. Den har mycket gemensamt med vår värld, men det är också mycket som skiljer. Bla finns där en mängd fantastiska varelser och magi. Men det finns också TV, vetenskapshets och företag som strävar efter total marknadskontroll. Abarat skiljer sig också från vår värld på så vis att tiden fungerar annorlunda. Dels passerar tiden förstås linjärt, precis som här. Dels är den statisk. Abarat består av 25 öar, en för varje timme, och en extra, mystisk, timme utanför tiden, i dimman. Så på Yebba Dim Day är det alltid åtta på kvällen. På Babilonium är klockan alltid 22.

När Candy som av en slump hamnar i Abarat, borde hon tycka att allt är märkligt och främmande, och egentligen borde hon nog bli tokig. Men det blir hon inte. Istället märker hon - och andra - att hon verkar passa in förvånansvärt bra. Hon agerar som om hon aldrig har bott någon annan stans, och så småningom, i en pressad situation, märker hon att magi kommer till henne, obehindrat. Hon har en känsla av att hon har varit i Abarat förut, och Abarat verkar också känna igen henne.

Precis som i Lewis Narnia står inte allt rätt till när människoflickan dyker upp på scenen. Mörka makter i form av Christopher Carrion, The Lord of Midnight, och hans farmor, planerar att ändra på tidsförhållandena och innesluta hela Abarat i evig midnatt. Dessutom planerar det enorma företaget Commexo, som behärskar en annan ö, att helt utplåna magi till förmån för vetenskapen. Mitt uppe i det här dyker Candy upp, och hur hon än rör sig i världen verkar hon påverka - eller åtminstone tangera - de här planerna.

Abarat innehåller en ruskig massa paralleller till Narnia, och till all annan fantasy som har utvecklingen "ung person (oftast ung man, men inte i det här fallet) tror sig vara en insignifikant kugge i maskineriet, men visar sig ha krafter och förmågor bortom vad någon kunnat ana, och kommer att påverka de stora händelserna". Känns det igen? Narnia, Harry Potter, Sagan om Belgarion, Sagan om Oz, Vurt, och så vidare, i evighet. Men det är inte bara samma gamla berättelse i ny form. CB lägger till sina egna förmågor som skräckförfattare, vilket ger en extra dimension. Han skapar såväl ondingar som godingar som inte liknar något jag har träffat på tidigare, i synnerhet inte i litteratur som riktar sig till barn. Och han dödar av såväl onda som goda nyckelpersoner utan att ta några sentimentala hänsyn till att läsaren byggt upp ett emotionellt band till vederbörande. Han skonar ingen. Dessutom, utöver att han beskriver en helt fantastisk fantastisk värld, beskriver han också med nästan skrämmande socialrealism, en helt vanlig liten håla i USA, Candys hemstad, på ett imponerande sätt. Hans sätt att förmedla vardagens gråhet i en bruksort där alla arbetar i samma verksamhet imponerar och sätter det fantastiska i Abarat i stark kontrast. Detta är nämligen inte bara en fråga om fantasy. Det är också frågan om en tonårsflickas psykologiska mognad och hennes utveckling mot självständighet och mot förmågan att se sina föräldrar som människor. Det finns så många bottnar i den här berättelsen.

Just det: CB skriver också in sig själv i boken, som en av de mer framträdande sidokaraktärerna, och gör med hjälp av denna karaktär ett inlägg i debatten om vad som är normalt familjebeteende, och det faktum att den heterosexuella kärnfamiljen är det som är norm för familjebildande idag.

Jag avslutar väl som vanligt. Det här är riktigt bra böcker. De har dessutom fördelen att de är ungdomsböcker, dvs de är satta med vettig font, på trevligt papper. Dessutom är de illustrerade. CB har själv skapat tusentals konstverk inspirerade av berättelsen om Abarat, och i varje bok finns drygt hundra av dessa med. Och det bidrar till läsupplevelsen. Mycket.

Hittills verkar det bara finnas två böcker i serien, men det finns så oerhört mycket lösa trådar att de mest känns som en prolog. Hoppeligen kommer det fler böcker om Candy och Abarat. Och Disney har köpt filmrättigheterna, men det verkar oklart när filmen är aktuell.