Dåligt samvete III: The Road, Cormac McCarthy

Detta mästerverk har legat på mitt nattduksbord sedan i oktober när jag fick den av bästa D, som alltid väljer lysande böcker. Jag kom inte nånstans i den eftersom min hjärna var stressblank och behövde banaliteter, eller i alla fall lättförståeliga narrativer. Men semestern och lååånga flygturer hjälpte.

Oooooooooooooooooh. Helt enkelt. Som Mad Max utan Thunderdome.

Från Bokbilder

>

I ett USA efter katastrofen, en oförklarad katastrof som har lämnat landet bränt, ofruktsamt och utan andra djur än rovdjur i form av människor går en man och hans son mot söder och mot havet. De möter kannibalistiska förvildade grupper, kämpar mot hunger och kämpar med sin moral. Så länge de förblir ”the good guys” är de på rätt sida. Men är man ”good” bara för att man säger att man är det? Vem avgör vem som är ”good”? Och hur länge klarar man att vara ”good” när det inte längre finns någon mat? Alls.

Detta är något av det mest fantastiska jag har läst. Stilen är enastående, det subtila skiftet i pronomenbruk är kittlande, och den lågmälda civilisationskritiken och moraldiskussionen ger rysningar längs ryggraden. The Road är en bok som måste läsas. Och när man har läst den är det dags att göra ekologisk revolution. Och börja gräva den där överlevnadskällaren ute i trädgården…