lördag, juli 11, 2009

Fågeln som vrider upp världen, Haruki Murakami

Trots besvikelsen med Norwegian Wood framhärdar jag med Murakami. Kafka var ju så bra, och jag har ju hört så mycket gott…

Den här gången föll det bättre ut. Här får vi följa en bekymrad och tämligen naiv huvudperson vars hustru försvinner. Och vars katt, döpt efter hustruns märklige, mäktige och obehaglige bror, också försvinner. Hustruns bror har förstås med saken att göra.

Från Bokbilder


I ett mäktigt epos som sträcker sig från Japans uttåg från det kinesiska fastlandet, via det fina och det farliga med att meditera i djupa hål i marken, till mord, prostitution och politik på det mest David Lynchska vis, väver Murakami berättelsen om en man som trots alla hinder som ställs i hans väg gör allt för att få svar på sina frågor. Även de frågor som bara kan besvaras av märkliga kvinnor med övernaturliga förhållanden till medelhavsöar och vatten.

Jag vill verkligen, verkligen rekommendera Fågeln som vrider upp världen. Nu väntar jag spänt på att Sputnik älskling ska komma i svensk pocket…

Inga kommentarer: