Abarat/Abarat, book two. Days of magic, nights of war (Clive Barker)

Clive Barker känner de flesta av oss framför allt som skräckförfattare och som mannen bakom Hellraiser. Men han är inte bara en författare med extra sjuk fantasi. Han är pappa också. Och som många skapande föräldrar verkar han ha känt att det var dags att göra något hans barn kunde uppskatta (tänk Johnny Depp: Pirates, Charlie and the Chocolate Factory bland många andra). Så föddes berättelserna om den helt vanliga flickan Candys äventyr i Abarat.

Abarat är en värld som existerar parallellt med vår, eller möjligen i aningens av en vinkel mot vår. Den har mycket gemensamt med vår värld, men det är också mycket som skiljer. Bla finns där en mängd fantastiska varelser och magi. Men det finns också TV, vetenskapshets och företag som strävar efter total marknadskontroll. Abarat skiljer sig också från vår värld på så vis att tiden fungerar annorlunda. Dels passerar tiden förstås linjärt, precis som här. Dels är den statisk. Abarat består av 25 öar, en för varje timme, och en extra, mystisk, timme utanför tiden, i dimman. Så på Yebba Dim Day är det alltid åtta på kvällen. På Babilonium är klockan alltid 22.

När Candy som av en slump hamnar i Abarat, borde hon tycka att allt är märkligt och främmande, och egentligen borde hon nog bli tokig. Men det blir hon inte. Istället märker hon - och andra - att hon verkar passa in förvånansvärt bra. Hon agerar som om hon aldrig har bott någon annan stans, och så småningom, i en pressad situation, märker hon att magi kommer till henne, obehindrat. Hon har en känsla av att hon har varit i Abarat förut, och Abarat verkar också känna igen henne.

Precis som i Lewis Narnia står inte allt rätt till när människoflickan dyker upp på scenen. Mörka makter i form av Christopher Carrion, The Lord of Midnight, och hans farmor, planerar att ändra på tidsförhållandena och innesluta hela Abarat i evig midnatt. Dessutom planerar det enorma företaget Commexo, som behärskar en annan ö, att helt utplåna magi till förmån för vetenskapen. Mitt uppe i det här dyker Candy upp, och hur hon än rör sig i världen verkar hon påverka - eller åtminstone tangera - de här planerna.

Abarat innehåller en ruskig massa paralleller till Narnia, och till all annan fantasy som har utvecklingen "ung person (oftast ung man, men inte i det här fallet) tror sig vara en insignifikant kugge i maskineriet, men visar sig ha krafter och förmågor bortom vad någon kunnat ana, och kommer att påverka de stora händelserna". Känns det igen? Narnia, Harry Potter, Sagan om Belgarion, Sagan om Oz, Vurt, och så vidare, i evighet. Men det är inte bara samma gamla berättelse i ny form. CB lägger till sina egna förmågor som skräckförfattare, vilket ger en extra dimension. Han skapar såväl ondingar som godingar som inte liknar något jag har träffat på tidigare, i synnerhet inte i litteratur som riktar sig till barn. Och han dödar av såväl onda som goda nyckelpersoner utan att ta några sentimentala hänsyn till att läsaren byggt upp ett emotionellt band till vederbörande. Han skonar ingen. Dessutom, utöver att han beskriver en helt fantastisk fantastisk värld, beskriver han också med nästan skrämmande socialrealism, en helt vanlig liten håla i USA, Candys hemstad, på ett imponerande sätt. Hans sätt att förmedla vardagens gråhet i en bruksort där alla arbetar i samma verksamhet imponerar och sätter det fantastiska i Abarat i stark kontrast. Detta är nämligen inte bara en fråga om fantasy. Det är också frågan om en tonårsflickas psykologiska mognad och hennes utveckling mot självständighet och mot förmågan att se sina föräldrar som människor. Det finns så många bottnar i den här berättelsen.

Just det: CB skriver också in sig själv i boken, som en av de mer framträdande sidokaraktärerna, och gör med hjälp av denna karaktär ett inlägg i debatten om vad som är normalt familjebeteende, och det faktum att den heterosexuella kärnfamiljen är det som är norm för familjebildande idag.

Jag avslutar väl som vanligt. Det här är riktigt bra böcker. De har dessutom fördelen att de är ungdomsböcker, dvs de är satta med vettig font, på trevligt papper. Dessutom är de illustrerade. CB har själv skapat tusentals konstverk inspirerade av berättelsen om Abarat, och i varje bok finns drygt hundra av dessa med. Och det bidrar till läsupplevelsen. Mycket.

Hittills verkar det bara finnas två böcker i serien, men det finns så oerhört mycket lösa trådar att de mest känns som en prolog. Hoppeligen kommer det fler böcker om Candy och Abarat. Och Disney har köpt filmrättigheterna, men det verkar oklart när filmen är aktuell.