Where three roads meet (Salley Vickers)

SV återberättar Oidipusberättelsen genom att också återberätta dramats mest kände återberättare, Dr Sigmund Freud. Genom att göra en psykoanalytisk (antar jag :S ) läsning av dramat som skiljer sig från Freuds egen, och genom att dessutom göra en hellenistisk-teologisk läsning av myten skapar hon något nytt. Hon låter Freud möta siaren Teiresias, och medan Freud ligger långsamt döende av muncancer och periodvis smärtlindrad med morfin, berättar Teiresias sin version, ger sin tolkning, av händelseförloppet.

Detta är en intressant berättelse, det är en intressant läsning av myten och en intressant presentation av den gode doktorn. men jag misstänker att man uppskattar det mer om man är mer inne på psykoanalytisk teori än vad jag är. Men det betyder inte att man inte kan tillgodogöra sig boken och få ut något av den, verkligen inte. Men notera att jag skriver "intressant", inte "fascinerande", "spännande", "tankeväckande" eller "fängslande". För dit når inte den här boken. MEN utifrån en utgångspunkt i den idéhistoriska introduktionen till Myt-serien, A short history of myth av Karen Armstrong, så gör den här boken verkligen sitt jobb genom att presentera en myt som har påverkat vår samtid något ofantligt, och genom att samtidigt presentera den mytomspunne mannen som gjorde att den myten fick ett sådant alldeles extra genomslag och påverkan.

Jag har inte läst något av SV tidigare, så jag vet inte hur hennes prosa brukar vara. Men jag måste säga, att för att vara en det 21:a århundradets författare är hon märkligt shakespeariansk i sitt dialogskrivande. Verkligen. Här och var strösslar hon in ordvitsar som är som hämtade från Hamlet. Ytterst märkligt.