Lagom tills att man behöver sommarläsning sommaren 2008 släpper John Ajvide Lindqvist en ny roman, Människohamn. Jagh ar ju tidigare varit väldigt imponerad av hans romaner, och rejält uppskrämd av hans noveller. Den här romanen är inget undantag. Jag kunde faktiskt inte lägga den ifrån mig; för första gången på länge streckläste jag en bok!
Boken handlar om Anders och Cecilia som förlorar sin dotter Maja, en förlust som skakar dem och vänder upp och ner på deras värld. Anders förlorar fotfästet och börjar dricka, äktenskapet spricker. Något år senare återvänder Anders till platsen för Majas försvinnande, och där börjar han nysta i gamla hemligheter. Det han kommer på spåren är större än vad han anat, och Anders får genom sin farmors pojkvän möjligheten att gå till botten med mysteriet. Bokstavligt talat.
Som vanligt är Ajvide Lindqvist skrämmande och obehaglig, men det är inte det som är hans förtjänst. Det som skrämmer är inte så mycket det övernaturliga, det andra, utan som vanligt är det vi själva som är det skrämmande, det verkligt skräckinjagande. Och som vanligt är Ajvide Lindqvist en fantastisk iakttagare: i Låt den rätte komma in beskrev han med smärtsam noggrannhet det tidiga 80-talets Sverige - den här gången låter han oss dels minnas det sena 80-talet, med dess musik, stilar och attityder, dels låter han oss känna igen oss i vår samtid. Genom att berätta en familjesaga som spänner över fem generationer berättar han också men känslig blick en berättelse om Sverige under 1900-talet.
Det finns inga skäl till att inte rekommendera den här boken!
Här kan man lyssna på ett utdrag ur boken.
Officiell hemsida
Paradise
15 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar