Girl meets boy (Ali Smith)

Jag har inte läst något av AS tidigare, hon har varit såpass haussad att jag faktiskt har låtit bli. Jag har inte velat bli besviken på henne, som jag har blivit av många andra författare som varit shortlistade för Man Booker Prize och så. Men he-rre-gud. Girl meets boy är en av de senaste böckerna i Canongates Myths Series, som jag fortfarande är alldeles exalterad över, inte bara för att de av böckerna som varit bra har varit så alldeles vansinnigt bra (även om de som varit dåliga verkligen varit sådana jag kunnat ha eller mista), utan också för att böckerna är snygga. Sådär vackra som riktigt fina praliner - de är vackert satta på kvalitetspapper och med en behaglig font, behaglig mängd tecken per rad, på det stora hela vacker omslagskonst osv. Det är en fröjd att öppna en sådan bok.

I Girl meets boy möter vi ett syskonpar, två systrar, som är väldigt olika. En av dem gör precis vad som förväntas av henne, och är väldigt bekymrad över precis vad det är folk förväntar sig av henne, hon lever med alla de problem som det medför att till varje pris (framför allt priset av den egna självkänslan) passa in och leva upp till. Den ena upptäckte tidigt att hon inte trivdes med vart andras normer och värderingar ledde henne, så istället skapar hon sina egna riktningar, sina egna normer. Så en dag möter hon kvinnan som är den vackraste pojke hon någonsin sett...

Detta är en tunn och vackert berättad bok, som bygger på berättelsen om Iphys, from Ovidius Metamorfoser. Det är en vacker och lycklig kärlekshistoria, som samtidigt tar en väldigt tydlig ståndpunkt i fråga om hur vi hanterar vår värld och vår närmiljö, våra naturresurser och varandra. Den är en miljöaktivistroman, en feministroman, en humanistroman och en queerroman. Och den är ett smycke: otroligt välberättad, rolig, varm, kärleksfull och hoppfull! Läs den!