Brilliance of the Moon är LHs tredje del om Takeo och hans kamp för att skaffa sig världsherravälde och fred. Egentligen är nog de här böckerna inte så tokiga. Det är bara det... Äh. Det finns en profetia. Vi vet att han kommer att klara det. Men vi kan också räkna ut att det kommer att bli smärtsamt. Det finns antyttpå så många ställen. Jag tror att grejen är att det inte blir några överraskningar. Och Takeo är en hjälte utan brister, utom möjligen att han är lite av en hetsporre. Han har tom oöverträffade övernturliga egenskaper. Och hans fru är den vackraste kvinna som skådats. Och hans medhjälpare är de ädlaste och bästa krigarna... Ja, ni fattar. Det är liksom för perfekt. Samtidigt så tror jag att det är det där perfekta som utgör en del av lockelsen. Det är japanskt exotiskt och skirt som pärlemor. Det blir bara aldrig särskilt... intressant. Men nu har jag iaf läst klart den. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar