Min röst skall nu komma från en annan del av rummet (Lotta Lotass)

Lotta Lotass skriver om fyra av de mest bestialiska seriemördare vi känner till i modern tid, plus en fiktiv seriemördare som har en speciell relation till alla de andra, som är deras copycat, deras beskyddare, den de kan lyssna på och leva igenom, instruera och återuppleva sina bestialiska verk genom. Hon tar oss in i deras huvuden, deras tankar, deras böjelser, deras önskningar och längtor. Hon tar oss också till Las Vegas, till Nevadaöknen och till en kraftverksdamm utan vatten. Jag är inte säker på hur det ena är en metafor för det andra. Möjligen genom att Vegas, Nevada och dammen är yta, död och desperation på samma sätt som seriemördarna är.

Jag är inte säker på varför man skriver en sån här bok. Den är inte lång, men den tog mig lång tid att läsa, för jag ville inte veta, jag ville inte se. Lite undrar jag om jag hade läst den annorlunda om jag inte läst på om de verkliga mördarna innan. Jag viste vilkens sorts handlingar de begått, vilken sorts troféer de tagit osv. et blev nästan svårt för mig att se att hon aldrig skriver ”och så dödade jag henne”. Det man får se är urvalet och processen med att behandla, experimentera med, kroppen efter själva mordet. Det är detta som är det viktiga. Konsten. Mördandets konst. Konsten att mumifiera, slakta, stycka människor, hålla dem vid liv trots att man öppnat deras hjärnor, att göra om deras hud, ansikten, könsorgan till möbler, lampskärmar, dräkter. Hur människan är något som kan samlas och objektifieras, i bildlig och bokstavlig bemärkelse.

Jag vet inte varför man skriver en sån här bok. Jag vet inte hur jag ska bedöma den. Jag får nog säga att den är bra pga tekniska kvaliteter som språk, form, genomförande, effekt.

Lotta Lotass betraktas som en av de unga stora, som en av de stora förnyarna och kulturbärarna inom svensk litteratur just nu. Det är möjligt. Även om hon lämnar en förvirrad och äcklad, lämnar hon en i alla fall inte oberörd.