Automated Alice (Jeff Noon)

Alice, som redan har upplevt äventyr i Underlandet och Spegellandet, hamnar pga sin papegojas olydighet i framtiden (1998), i Manchester. Där måste hon lösa vissa uppgifter för att kunna ta sig tillbaka till sin egen tid. Till sin hjälp har hon en rad varelser som hon träffar i framtiden, men även sin docka Celia, som blir ombyggd till en kopia av Alice i verklig storlek. Celia är en automatiserad Alice.

I alla böcker som JN skrivit som rör sig i och kring vurtverse är Alice i Underlandet en sorts tema - precis som i väldigt mycket annan SF som bygger på alternativa sinnestillstånd och upplevelsevärldar (tänk Matrix eller Stephenson). I Automated Alice ger JN, genom att berätta en tredje berättelse om Alice, en sorts nyckel till vurtverse och den framtid som han beskrivit för Manchester. Det hela är oerhört detaljerad, men låt oss nöja oss med att konstatera följande: Alices automatiserade tvilling, dockan Celia Hobart (Celia är ett anagram på Alice) är inte bara en parallell till flickan Celia som vi möter i Nymphomation. Hon avslöjar också att flickan Celia kommer att bli den mytomspunna ”Miss Hobart” som skapat hela Vurt. Precis som i Nymphomation råkar Alice/Celia i trubbel genom att jaga efter en papegoja. Precis som Celia i Nymphomation sätter dockan Celia den papegojfjäder som är nyckeln till resor mellan de olika världarna i sitt hår...

I Automated Alice utforskar JN gränsen mellan vad som är verkligt, overkligt och påhittat. Jag misstänker att en central fiktiv boktitel som figurerar är en allusion på Baudrillards Simulacra and Simulation (den bok som Neo har sina hemliga discar gömda i i inledningen till Matrix när det lite bleka lackgänget som förespråkar mescalin kikar förbi), vilket ytterligare understryker vikten av förhållandet mellan verklighet och konstruktion. Vi rör oss nämligen här inte i det ”verkliga” Vurt. Vi träffar heller inte den ”verkliga” Alice. Den verkliga Alice var den lilla flicka som mr Dodgson var lärare åt, och inte heller den Alice som hamnar i Underlandet och Spegellandet är den Alice vi möter. Vi möter en kopia. På samma sätt är det Manchester vi möter varken Manchester eller Noons Manchester, och inte heller det Vurt vi möter är det ”riktiga” Vurt från JNs tidigare böcker. Oerhört mångbottnat, postmodernistiskt och meta utav bara helvete.

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Men: utan att ha läst åtminstone Vurt och Nymphomation är den nog ganska meningslös. Helst ska man nog ha läst Pollen också. Jag har inte läst Lewis Carrolls Alice-böcker, men känner inte att det är en stor brist. Jag tror att jag fattade poängen ändå. Men för säkerhets skull ska jag försöka ta mig igenom dem... De ligger i en bokkasse i en friggebod utanför Stenungsund, så det kan hända att det dröjer lite...

Slutligen är det egentligen bara en fråga man måste ställa sig: Vem har egentligen skrivit Automated Alice? Är det Jeff Noon? Eller Lewis Carroll? Eller är det kanske Zenith o’Clock...? Läs och klura ut!

(Det är nog ingen mening med att vänta på en översättning, förresten... Alla de hundratals ordlekar som boken rymmer omöjliggör en vettig översättning. Åtminstone utan att driva översättaren till vansinne...)